Paradiset eller bara vemod?
Igår tog jag Saaben och styrde kosan mot fjället. Jag hade fått ett löfte om älgjakt, om vädret skulle tillåta. Jag försöker att inte beblanda mig alltför mycket med mannen i fråga men...vissa saker längtar man bara för mycket efter! och nu menar jag inget annat än det paradis jag levt i, mina älskade hjärtan och de intressen man hade tillsammans...Det blev dock ingen jakt, pga. BLÅST, men provskjuta en studsare som jag nu är spekulant på :)
Hjärtanen...jag saknar er varje dag! De är så fulla av liv...och de tycker verkligen om mig. Det märks hur de tyr sig till mig. Unghunden Kira blir nog en väldigt bra jakthund :) Hon är en blandning av jämthund och sibirisk lajka. PUSS! mamma älskar er...
Här kan jag andas, utan att känna mig kvävd. Friheten lockar...
Det känns ofta vemodigt att lämna just DET DÄR, men jag försöker att inte blicka tillbaka när de ståtliga fjällen
syns i backspegeln...det känns för jobbigt, måste blicka frammåt!
Med min bil kan jag ta mig nästan vart jag vill. Den är det sista jag vill välja bort. Fort går den också!
